“Berätta för mig om datajournalprojektet? ”Med den uppmaningen i huvudet gick jag till mitt första möte med fyra anställda på en medicinsk avdelning på X-sjukhuset som ett år tidigare implementerat en datorbaserad patientjournal. Patientjournaler tillhör ju, liksom exempelvis flygledarjournaler, en viss sorts intellektuella artefakter som tills nyligen skrevs för hand med penna på papper. Den kunskap som ligger bakom produktionen av dessa föremål lärs ofta in på plats från en överordnad genom upprepad handling. När arbetsverktyg som dessa datorbaseras sker det inte smärtfritt. Både arbetsrutiner och arbetsrelationer förändras liksom även innehållet i dokumentet. Eftersom jag dessutom ville skaffa erfarenhet av narrativ metod så beslöt jag att låta fyra anställda och projektledaren på kliniken berätta så fritt som möjligt utan inblandning från min sida; därav ovanstående enkla uppmaning. Varför narrativ metod, undrar möjligen en del. Det är inte en vanlig metod inom forskning om informationssystem. Nej, men personligen tror jag och många andra med mig att historier spelar en ofta bortglömd roll i olika organisationers försök att utveckla, implementera och använda informationsteknologi. Detta, och den amerikanske sociologen Elliot Mishlers kritik om att ett alltför strukturerat sätt att intervjua förvandlar människor till artificiella objekt samtidigt som viktiga aspekter i exempelvis förändringsprocesser går förlorade, gjorde mig intresserad av att pröva narrativ metod. Dessutom är patientjournalen i sig en berättelse om en patients sjukdom. Många människor på olika arbetsplatser genomgår numera också dessa så flitigt förekommande IT-projekt, en del lyckade och andra mindre lyckade. En målgrupp för denna studie är därför personer som på olika sätt deltar i och arbetar med implementering av ny informationsteknologi inom sjukvården. En annan målgrupp är kollegor intresserade av narrativ metod.
