Skönmålning är ett stort problem vid användning av personlighetstest av självrapporttyp. Det är ofta lätt att genomskåda vad olika testfrågor syftar till att mäta och vill man bluffa är det lätt att göra det. Trots det är denna typ av test vanliga och de tycks få en ökande användning i näringslivet. Det kan delvis bero på att vissa test använder ett format (ipsativt) där den testade är instruerad att välja mellan alternativ som man har försökt matcha i social önskvärdhet. Sådana test har troligen en viss trovärdighet, men forskningen visar att de inte lyckas särskilt väl med att eliminera effekterna av skönmålning. Dessutom samvarierar de med intelligens, och den validitet de eventuellt kan ha beror troligen till stor del på detta. Ett annat skäl till den omfattande användningen av personlighetstest är det vanliga påståendet att dessa test, även om de är helt oskyddade mot skönmålning, har högt prognosvärde i arbetslivet. Men detta påstående är felaktigt om man ser till den omfattande forskningen om "Big Five" som visat att dessa dimensioner, bara har en marginell prognosförmåga i förhållande till arbetsresultat. Ett test som är oskyddat mot skönmålning, eller bara mycket ineffektivt skyddat, ger regelmässigt kraftiga överskattningar av testvärden hos dem som utnyttjar chansen att svara taktiskt. Andra, ofta kvinnor och invandrare, skönmålar mindre och missgynnas därför av testen. I denna rapport beskrivs en alternativ metodik som bygger på användning av särskilda skalor för att mäta tendensen till skönmålning. Modeller som anpassas på grundval av empiriska data och som är olika för olika testskalor påvisas eliminera ca 95 % av effekterna av skönmålning. Metodiken har validerats i en rad empiriska studier som kortfattat beskrivs i rapporten. Korrektion för skönmålning är av mycket stor betydelse vid tolkning av testdata, och för etablering av en fungerande normdatabas.
